Det är något speciellt med Sävarån. På vinter tar vi oss inte fram, på våren plockar vi oändligt mycket liljekonvaljer och på sommaren är den ett dagligt, magiskt stopp på morgonpromenaden. I går åt vi frukost 4 meter ovanför ån på en klippa och vattnet var så lågt att vi kunde svalka fötterna i ån och känna rundslipade stenar under fötterna. Solen glimmade i det klara vattnet och Micke hade en abborre på kroken - ett tag :-).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar